Metallen volfram, vars namn kommer från svenska – tung (tung) och sten (sten) används främst i form av hårdmetaller.Hårdmetaller eller hårdmetaller som de ofta kallas är en klass av material som tillverkas genom att "cementera" korn av volframkarbid i en bindemedelsmatris av metallen kobolt genom en process som kallas flytande fassintring.
Idag varierar volframkarbidkornstorlekarna från 0,5 mikron till mer än 5 mikron med en kobolthalt som kan gå upp till cirka 30 viktprocent.Dessutom kan tillsats av andra karbider också variera de slutliga egenskaperna.
Resultatet är en klass av material som kännetecknas av
Hög styrka
Seghet
Hög hårdhet
Genom att variera kornstorleken på volframkarbiden och kobolthalten i matrisen, och lägga till andra material, har ingenjörer tillgång till en klass av material vars egenskaper kan skräddarsys för en mängd olika tekniska tillämpningar.Detta inkluderar högteknologiska verktyg, slitdelar och verktyg för bygggruvor och olje- och gassektorn.
Volframkarbidprodukter är resultatet av en pulvermetallurgisk process som i första hand använder volframkarbid- och koboltmetallpulver.Typiskt varierar blandningarnas sammansättningar från 4 % kobolt till 30 % kobolt.
Den främsta anledningen till att man väljer att använda volframkarbid är att dra fördel av den höga hårdhet som dessa material uppvisar, vilket fördröjer slitagehastigheten för enskilda komponenter.Tyvärr är straffen för hög hårdhet brist på seghet eller styrka.Lyckligtvis, genom att välja kompositioner med högre kobolthalter, kan styrka uppnås vid sidan av hårdhet.
Välj lågt koboltinnehåll för applikationer där komponenten inte förväntas uppleva stötar, uppnå hög hårdhet, hög slitstyrka.
Välj hög kobolthalt om applikationen innebär stötar eller stötar och uppnå större slitstyrka än de flesta andra material kan erbjuda, kombinerat med förmågan att stå emot skador.
Posttid: 2022-jul-29